Om en bild ska ha någon effekt, om den ska nå fram på webben – och framför allt i mobilen – måste den vara mer laddad och fokuserad än vad vi var vana vid i trvckta medier. Några som fattat det är New York Times.
På inUse Academy hittar du alla kurser du behöver!
Ta en titt på bilderna här ovanför. De är alla från New York Times förstasida – sedd i deras mobilapp.
New York Times är en av världens största och mest välrenommerade tidningar. Men de har kritiserat sig själva för att inte ha varit tillräckligt innovativa, tillräckligt digitala, i det nya medialandskapet – bland annat i ett uppmärksammat internt memo som läckte ut 2014. Något senare offentliggjorde man en strategi där man underströk att man rörde sig bort från print-tänkandet och mer mot "the reader experience on all types of platforms and devices" – mobiler och även "smarta klockor".
Men hur skapar man engagerande innehåll på små skärmar?
De senaste månaderna har man sett en tydlig förändring på New York Times i mobilen. Rubrikerna är mer berättande: de kan vara fyra-, fem eller till och med sexradiga på små skärmar!
Men framför allt har man börjat arbeta med mycket mer renodlade, lätttolkade och slagkraftiga bilder.
Allt oftare ser man att de använder tecknade bilder eller enkla montage även för relativt typiskt nyhetsmaterial - ett manér som man tidigare mest sett på opinionssidor eller feature-material:
Men även när de använder foton till nyhetsartiklarna, ser man att de använder bilder som är fokuserade och laddade med något "extra". Se fotona i toppen av inlägget!
Påtagligt ofta använder de också ett bildmanér, som man kan kalla pars pro toto eller synekdoke eller kanske metonymi. Alltihop är termer från retoriken, och betyder ungefär att man lyfter fram någon detalj och fokuserar på den, och litar på att läsaren tänker på helheten*.
På senare tid har de också använt enkla animeringar, tecknade bilder som gör en kort loop – närmast som en GIF. Löpsedelspuffarna hade till exempel de här animeringarna nedan: skuggan i Uber-artikeln, reklamballongfigurerna och de springande-cyklande-simmande triatleterna.
NY Times provar en hel del andra grepp också. Varje dag har man "Your morning briefing – here's what you need to start your day" och varje kväll "Your evening briefing". Och man utforskar möjligheterna med 360-gradersvideo med The Daily 360 och med podcasten The Daily, som alla lyfts fram tydligt i mobiltjänsten.
Men bildmanéret är en enkel sak som många kan lära av och tillämpa på sitt eget sätt, på sina egna sajter.
Skillnaden är påtaglig om man jämför med svenska medier. Här använder man påtagligt ofta bilder som är så små att det är praktiskt taget omöjligt att se vad de ens föreställer - det skulle nästan lika gärna kunna vara en slumpgenererad rektangel med pixlar:
Eller så sätter man ihop flera små bilder, ofta gryniga nyhetsfoton eller trista arklivbilder (med favoriten – en logotype!), i någon sorts ambition att förklara en story. Men som bara gör det suddigt och ofokuserat:
Och i ingetdera fallet, något tydligt fokus eller någon omedelbar emotionell laddning som får mig som läsare eller bläddrare engagerad, har de naturligtvis inte alls.
I många år har jag hållit kurser i "att skriva för webb". Sanningen är dock att det inte är så stor skillnad i just hur man skriver mellan webb och traditionellt tryckta medier.
Det är däremot mycket större skillnad i hur man kan – och måste! – behandla bilder på webben.
Och ja, jag håller kurser i båda bild och skrivande. Det finns olika upplägg – oftast ger vi dem som Hemma hos-kurser. Kontakta mig eller Jane Murray om du är intresserad av en kurs för er organisation.
Mer om att publicera på webben: Skriv rekordlångt på nätet, bli rekordläst!
*) Som när man säger "dessa fötter har spelat 627 fotbollsmatcher", men naturligtvis menar hela människan.