Vad kan designers lära sig av en 4500-årig teknologi? Läs om hur vår Director Pontus Wärneståls jakt på en handgjord träsnidad kajakpaddel tar med oss på en betraktelse kring hållbar och flexibel Service Design i tusenåriga arktiska vatten.
När sommarledigheten kommer brukar jag ge mig ut och paddla havskajak. Det ger mig möjlighet att samla tankarna och bara fokusera på de rytmiska paddeltagen, vågorna, solen och horisonten – och bara låta tankarna flöda. Häromdagen gled jag längs den soliga Hallandskusten, och funderade över kajaken som en tjänsteplattform. Det hela började egentligen ännu tidigare – med min paddel. En vän till mig är nämligen en skicklig träsnidare som har konstruerat en traditionell havskajakpaddel enligt mina mått på klassiskt inuitmanér. I researcharbetet för att få fram mått, metod och mall lärde vi oss en hel del om inuitkulturer och deras förhållande till kajaken. Och om du bara håller ut några rader till så hoppas jag att du – precis som jag fick då min kajak gled längs kusten i solen häromdagen – får en insikt om hur tjänstedesign och den klassiska kajaken har mer gemensamt än man kanske först tror.
En långsmal båt
Även om du själv aldrig paddlat så gissar jag att du vet vad en kajak är. En långsmal båt med en sittbrunn placerad i mitten där paddlaren sitter med den klassiska tvåhövdade paddeln i båda händerna. Du känner säkert också till att kajaken är en inuitisk uppfinning och framtagen för arktiska vatten. Kajaken är en teknologi med en lång historia i de arktiska polartrakterna. Den var en mycket kritisk del av infrastruktur och överlevnad för i princip alla inuitgrupper från Sibirien, Skandinavien till Grönland. Baserat på arkeologiska fynd verkar det som att kajakens grunddesign sett likadan ut och att den använts på liknande sätt i minst 4400 år. Med andra ord är den en hyfsat robust och hållbar design.
Foto: https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Fangerkajak.jpg
Genom muntlig tradition och etnografiska studier av inuitkulturer är det tydligt att kajaken inte bara var en farkost viktig för säljakt – den var en central del av liv och samhälle. Kajaken konstruerades av drivved, hudar och ben och det krävdes stor skicklighet för att både bygga och använda kajaken. Man jagade inte bara säl, utan även några av jordens största bytesdjur såsom valar jagades. Om du någonsin suttit i en rank kajak så inser du hur imponerande det är att lasta upp ett stort bytesdjur på kajaken utan att kantra… Men det slutar inte med jakt. I modernt språkbruk skulle kajaken antagligen kallas för “mobilitetslösning”, eftersom kajaken som tjänsteplattform möjliggör transport av både personer och gods, samt möjliggör olika typer av aktiviteter som utforskning, transport och jakt. Kajaken påverkade även dem som inte själva använde kajaken. Exempelvis påverkade kajaken hastigheten med vilken människor rörde sig i naturen – även på land. Takten och vilka geografiska landmärken som kunde nås, och värdesättas, vilka djur som blev viktiga för kultur och religion sattes av kajakens möjligheter och begränsningar.
Värdeskapande processer
En central del av Service Design är ju att vi inte fokuserar på en enskild isolerad produkt, utan ser saker och ting utifrån värdeskapande processer och aktiviteter i användning. På det viset kan man välja att se kajaken som lite olika saker, och som en del i en “tjänsteplattform”. Låt mig förklara: När kajaken figurerar i jaktsammanhang används den – och skapar värde – på ett särskilt sätt. Kärnplattformen består av själva ramen, däcket som är täckt av sälskinn, sittbrunn med tillhörande anorack (även den ursprungligen i behandlat sälskinn som höll tätt). På denna kärna kan man sedan lägga en “jakttjänst”. Denna tjänst består förutom av själva kärnplattformen (kajaken) även av: fångstlina, harpun och en särskild lastplattform att frakta bytet på, samt en släde ifall man behövde färdas landburet vissa delsträckor. Dessa “tilläggsmoduler” är kompatibla med kärnplattformen och kan tas bort om andra tjänster (som till exempel en ren “transporttjänst”) krävs.
Men själva tjänsten står aldrig helt för sig själv, som sagt. Så om vi går vidare så blir det tydligt att det också finns tydliga kunskapskrav kopplade till tjänstedesignen: alla jägare kunde rolla från tidig ålder. Att rolla innebär att man kan ta sig upp på rätt köl utan att lämna kajaken ifall man skulle slå runt. Väldigt få kunde simma, och dessutom är vattnet ofta så kallt att det inte hade spelat så stor roll om man hade kunnat simma ändå. Hamnade man i vattnet så dog man. Rollning tränades därför ofta och tidigt. Små barn tränade rörelsemönstret hängades upp och ned i kajaker på land och fick sedan öva på rollen i grunda vatten. Denna dimension visar hur viktigt det är att plattform och användarens kompetens designas tillsammans. All användning kräver olika grad av kunskap, vilket man ibland förbiser när man implementerar nya tjänsteplattformar i dagens IT-miljöer exempelvis.
Kunskap av hög kvalitet är flexibel och generaliserbar. Det som tjänstedesignen tränar dina användare för, ska helst kunna återanvändas i andra sammanhang. För inuiternas del var rollningskunskapen av sådan typ. I nödsituationer (om man t ex har tappat eller brutit sin paddel) behövde man kunna enhandsrolla med bara harpunen. För dig som provat att rolla så inser du att det krävs väldigt förfinad teknik, sinnesnärvaro och ordning på utrustningen för att klara av att rolla med en harpun i iskallt polarvatten.
Användarcentrerad design
Nästa del gäller vikten av skräddarsydd och användarcentrerad design. Kajak, paddel och anorack var alltid skräddarsytt och måttbeställt efter den som skulle använda det. Det var ju så det här äventyret började för min del. Min armlängd, handbredd och diameter på mitt tumgrepp sätter proportionerna för just min paddel. I dagens digitala tjänstelösningar kanske vi inte alltid kan skräddarsy på individnivå, men vi kan definitivt göra ett bättre jobb än att designa för en generell och därmed “ansiktslös användare”. Genom att exempelvis ta ett beteendemönsterperspektiv enligt effektkartläggningsmetodiken, eller ta fram en uppsättning korrekta och autentiska designpersonor enligt goal-directed design, kan vi i viss mån skräddarsy och måttbeställa tjänsteplattformen så att vi får ut de eftersökta effekterna. I takt med att vi dessutom får större möjlighet till personalisering i och med AI och adaptiva system så blir förfiningen i individuell användning och upplevelse dessutom ännu starkare.
En högkvalitativ och robust tjänsteplattform tillåter sömlös integrering med nya typer av tjänster i takt med att omkringgivande samhälle förändras. Som alla goda tjänsteplattformar kunde man även bygga andra tjänstelager på kajaken. Exempelvis krävde Kongelige Grønlandske Handel, som verkade 1776-1950, en fungerande postgång på Grönland trots att infrastrukturen inte var byggd efter sådana krav. Tack vare flexibiliteten och en minst sagt mogen (4500 år gammal!) plattform, så blev kajaken lösningen även för postgången. Och precis som när det gäller Service Design idag, så krävs det att affärsmodell och tjänsteplattform designas tillsammans så att de är i synk. Betalningsmodellen för posttjänsten blev därför kilometerbaserad. “Portot” var enligt vissa uppgifter 5 öre per kilometer och postleveranser per kajak upp till 80 kilometer blev stommen i det grönländska postsystemet under lång tid.
Så låt flexibilitet och lång hållbarhet bli ledstjärnan för designen av din tjänsteplattform. Tillhandahåll möjlighet till skräddarsydda egenskaper och anpassningar för olika användartyper, och inse att både robust kunskapsbyggande och affärsmodell är lika viktiga pusselbitar som själva teknologin bakom. Slutligen, även något så specifikt som en IT-tjänst påverkar även andra. Som designer har du därför ett ansvar för alla de ringar på vattnet(!) som dina lösningar ger upphov till – även utanför organisationen du arbetar för. Kanske har du nytta av att låta kajaken bli en visuell påminnelse om vikten av användarcentrerad design. För om det finns någon produkt som så konkret satt människan i centrum så är det kajaken!